VO-joggen och lite dystra besked

Idag har det varit VO-joggen, den årliga löpartävlingen där skolor tävlar mot varandra. Tjejerna har varit väldigt peppade och ställer höga krav på sig själva. Det var stressigt innan vi kom iväg då jag arbetade till kl 15.30 och skulle vara tillbaka i stan igen till kl 17.00. Så hem och se till att ungarna hade ätit och sedan iväg igen. Vet inte om det var denna stress som ledde till Alice dåliga humör. Hon var inte allt sig lik utan ganska likgiltig till loppet. Tror att det även ligger en hel del nerver bakom detta, då hon vill göra ett så bra lopp som möjligt.
Först ut var Bella som sprang väldigt bra och slutade på en tredje plats. Efter loppet sprang hon direkt till fotbollsplanen för att spela match. När det var Alice tur kunde man se ett stort gäng med tjejer på upploppet och Alice som sjunde tjej. Förstod direkt att detta var inte vad Alice hade velat och mötte upp henne i målgången. Där mötte jag en storgråtandes tjej som tyckte sig inte kunna andas och var helt slut. Men fram för allt så besviken på sin placering. Vet inte hur jag ska få henne att förstå att man inte behöver vinna utan det kan faktiskt vara kul att bara vara med.
Nästa vecka har jag lovat att de inte behöver äta mat innan utan vi kan fixa med det efteråt istället då det blev väldigt tätt inpå nu och jag tror att Alice märkte av den kanske allt för fulla magen under loppet. Jag hoppas att hon kan glömma detta och gå vidare. Man får inte gräma ner sig allt för mycket på grund av ett endaste lopp.
Det lite mindre roliga beskedet fick vi idag när Richard hade varit på BVC med Hugo då han har en testikel som ligger lite högt upp i pungen. Vi har även tidigare noterat att den andra pungkulan har varit lite stor vilket Richard visade upp för läkaren idag. Då visar det sig att detta är en cysta som Hugo har i pungen... När ska detta sluta??? Förmodligen är denna helt ofarlig men en remiss till kirurgen är skriven och vi kommer nog få komma dit om ca 1-2 månader. Jag trodde vi skulle få lite lugn nu när Victor mår så bra men ack vad jag bedrog mig.
/Linda