sorg på gården

Igår när tjejerna skulle titta till kaninerna hade alla sex dött under dagen. Vet inte vad som hänt men själv tyckte jag att mamma kanin lagt väldigt mycket halm över dem. Om det var för att hålla värmen och sen att de kvävts eller om det helt enkelt blev för kallt är svårt att veta. Tjejerna är helt förkrossade även om det är Alice som tar det hårdast
/linda

vi blir bara fler och fler

Nu utökas antalet boende här på gården. Igår när vi kom ut i stallet så hade vår ena kanin fått ungar under natten. Vet inte hur många ännu då de ligger under en hel del päls. Barnen ska försöka se efter så ingen ligger död men de måste få vara ifred de första dagarna. Vi får väl se om de kommer fram självmant innan. Det är i varje fall väldigt spännande.
Nu har vi sportlov här i huset så tjejerna är i väg med Richard och pimplar idag hoppas de får lite napp.
/linda

En helt vanlig dag...

Vakna i dag kl 04.30 av att två små morgonpigga busfrön ansåg att det var morgon även om vi inte riktigt höll med om det. Som vanligt är det även de som vinner dessa fighter, vi gör våra försök till att de ska somna om och om en lyckas somna så är den andra så snabb med att åka över som en ångvält och väcka denna lilla prins som lyckats somna om igen. Denna morgon var det inget undantag, tror nog att Hugo mycket väl kunnat tänkt sig att sova lite till men det såg Victor till att det var omöjligt. Med ett gapskratt kastar han sig över Hugo som tagit sig riktigt nära mig så där gosigt så man inte vill att stunden ska ta slut. Men även idag tog den slut av Victor ångvält. Även om det är tidigt på morgonen är det svårt att låta bli att le lite emellan då de är väldigt söta, men jag tror att även  jag nog skulle vara lite sötare om jag fick sova lite längre...
Richard fick tappert ta sig iväg till jobbet efter detta uppvaknandet medan vi fick en stunds mys i soffan innan frukosten skulle fram. Bella som även hon var morgonpigg idag tyckte att det var läge för lite scones vilket jag så klart inte sa nej till.
På tal om bus som Hugo och Victor tar för sig vill jag bara visa hur det såg ut när jag kom tillbaka efter att ha rastat våra hundar...

Japp det är inte klokt hur mycket det går att stöka till under så kort tid, allt är totalt upp och ner vänt och det var städat innan jag gick ut. Grabbarna har ju tidigare kommit på att backarna kan användas till mycket, allt från att ta sig upp på soffborden till att kunna stänga på DVD:n som står över TV:n. De är lätta att bära omkring och gör dem så där lite extra lagom långa. De bara vänder upp och ner på dem och allt hamnar sedan på golvet. Nu har de även till Alice stora förtret kommit på att de kan använde dem till att nå upp så de kan öppna dörren till hennes rum. Så nu står backarna ofta i trappan och alla leksakerna på golvet. Snart åker hela detta förvaringssystem ut då de även klättrar på den och den är ganska hög.

Och här är barnvakten som såg efter de små trollen under tiden. Måste dock tillägga att Bella är en helt suverän barnvakt och grabbarna älskar henne.
Sen har eftermiddagen bestått av att få iväg tjejerna på fotbollsträning. Idag stod vi för Alice träning mitt på dagen och sen fick Bella skjuts till sin träning. Det är så skönt när man kan dela lite på det så man inte behöver fara flera gånger på en dag. Det är ju ändå en bit att åka så då skulle vi nog inte hinna med att äta under den dagen...

Något som grabbarna nu tycker är speciellt roligt är att prova skor och mössor och då gärna andras skor som är på tok för stora. De kan står ute i hallen en bra stund för att sedan komma farandes i stora skor, vantar och mössa och självklart är allt väldigt stort men vad kul det är.
Så nu har helgen gått och en ny vecka väntas, ännu en lång vecka som består av flera pass i rad med ett avslutande nattpass, men sen går jag på en veckas ledighet med sportlov. Det ska bli skönt.
/Linda

härliga besked

Fick ett brev idag från Victors neurokirurg, vi hade redan fått ett förhandsbesked från västerviks sjukhus att allt såg bra ut men vi blev ändå väldigt glada när vi fick det svart på vitt. Tänk vad några rader på ett brev kan få en att må så bra. Älskade unge, ibland kan jag knappt fatta vad vi gått igenom och att han nu mår så himla bra. Kan i nuläget inte tro att han har tagit någon som helst skada. Denna lilla filur visar oss saker varje dag som motbevisar att något skulle vara fel.
/Linda

Våffelkalas

Dagarna bara rullar förbi och jag vet inte vart de tar vägen, men igår var vi lediga både Richard och jag vilket inte inträffar speciellt ofta. En kubtest var inplanerat vilket jag varit lite orolig inför. Har ju aldrig gjort något liknade test vid de andra graviditeterna men nu när de erbjuder alla även de under 36 år kändes det rätt att göra detta. Innan skulle jag egentligen velat dra mig ur då jag tycker det kan se så hemska besked men nu när det är gjort känns det väldigt bra. Och vad annars kan man känna när resultatet blev minsta möjliga risk för de kromosomfel man tittar efter. Så med betydligt lättare steg gick jag därifrån med en hel hög av fotografier på vår lilla krabat som levde ett väldigt livligt liv där inne.
Detta firade vi med våfflor till mellanmål. Alice hade två kompisar hemma så jag stod i 1.5 timme och gräddade våfflor, alla åt med god aptit och vi inser nog att vi borde införskaffa oss ett dubbelgärn...
Idag jobbar Richard och jag laddar inför nattjobb. Ja hur man laddar inför det med fyra ungar hemma. Victor vaknade kl 03.00 inatt och levde rövare ända tills vi gick upp kl 06.30. Det var den nattsömnen, men då barnen ska sova hos farmor och Tommy inatt så åker jag in lite tidigare och tar mig en liten lur innan jag åker vidare till jobbet. Känner på mig att det kan bli en ganska tung natt, men vi får se.
/Linda