mamma jag har fel skor...

Ja då var det VO-joggen igår igen. Som vanligt så regnade det, är det inte ganska typiskt. Måste berätta om Alice, denna lilla tankspridda tjej.
Som vanligt var det ganska stressigt innan vi kom iväg. Fyra ungar som ska vara i bilen mätta och belåtna och även en stor vagn som tar ett antal minuter att montera ner i smådelar och placera i bilen på precis rätt sätt för att få plats. Hur som helst är man ganska nöjd när alla är på plats i bilen och på väg precis i sista stund. Det är då man andas ut. En halvtimme in till stan innan allt ska ut igen...
Och det kunde ha fått vara så om inte Alice när vi nästan är ute vid E22:an säger: Mamma jag har fel skor på mig, Va! svarar jag och tänker ungen har foppa på sig... Vad har du för skor? Mina vita tygskor (typ skolavslutningsskorna). Ingen tid till att vända så svaret blir, sitter de kvar när du springer? Ja svarar Alice, då får du nu besvisa att skorna inte spelar nogon roll.
Och självklart gjorde det inte det utan spurtstrid på slutet blir Alice 2:a. En halv minut bättre än förra gången. Men nästa gång ska jag ha rätt skor då kommer jag 1:a sa hon efter loppet. Vilken unge! Även Bella gjorde ett kanonlopp och förbättrade sin tid men en halv minut och slutande som 4:a. Inte kunde vi tro att vi hade sånna löpare i familjen.
/Linda

VO-joggen

Ja då var det äntligen dags för VO-joggen igen, något som vi har saknat sedan vi flyttade från stan. Men i år blev även skolorna utanför Västervik inbjudna vilket Izabelle och Alice genast nappade på. Så i onsdags var det dags för första deltävlingen och taggade till tusen åkte jag och alla barnen till ett karstorpsgärde där det som så många andra tidigare år regnade. Men tjejerna var taggade till tusen och hade stora förhoppningar om en tio-toppplacering.
Först ut var Bella som springer in på en 5:e plats på en lysande tid 7.10 snacka om att hon var nöjd. Kanske alldra nöjdast över att hon faktigt kom före tjejerna i sin egen klass. Efter detta var det Alice tur som inte var sämre hon utan dundrar in på en 3:e plats med tiden 7.18. Snacka om duktiga tjejer, de var bra nöjda i bilen när vi åkte hem.
På tal om hemvägen så blev den lite annorlunda då Richard ringde och ville att vi skulle möta upp för att ta med en hästtransport hem. Vi har ju haft får i sommar vilket har varit jättekul men den senaste veckan har pälsen växt på djuren och de har kommit på att det går jättebra att ta sig igenom stängslet utan problem. Detta påfund gjorde fåren ca 10 gånger om dagen. Då Richard försökte att lägga klinkers och foga och där imellan även mota in fåren i hagen igen rann det till slut över. De måste tillbaka till sin ägare och så var fallet i kväll.
Det är bara det att när vi kommer hem så är hela flocken (23 st) på grannens mark och äter jättegott grönt gräs ända uppe vid vägen. Vi lyckas få hem dem igen och Richard och Wille fick sig en dryg timmes aktiv träning när de skulle lasta in fåren i transorten. Då tyckte de att hagen var en ganska bra plats att tillbringa sin tid i.
Nu är fåren hemma hos sig igen vilket känns ganska skönt. Vi som hade tänkt skaffa egna får är ganska glada över denna erfarenhet som har lett till att får är ganska trevliga några månader om året.
/Linda

Vad tiden går...

Det är inte klokt vad tiden går, sommaren har nu passerat och tjejerna har börjat i skolan igen. Vart tog den vägen. Har tyvärr inte varit så aktiv på bloggen men det har varit några små grabbar som har tagit den mesta av tiden. De har nu blivit 3 månader och väger båda över 5 kg. Vi håller även nu på med renoveringen av hallen, har varit utan varmvatten i 3 veckor, fick tillbaka den igår, snacka om skön dusch. Vi började med att åka in till stan för att duscha men ju längre tiden gick insåg vi att det var ganska besvärligt att dra in hela hiiet för att duscha på kvällen så när tjejerna började skolan och kunde då duscha i skolan började Richard och jag att koka upp vatten på spisen för att sedan blanda med kallvatten, snacka om primetivt. Men när man hamnar i sånna här lägen sänks kraven ganska snabbt. Nu är i varje fall varmvattnet tillbaka och vi börjar se en hall ta form. Under sommaren har vi annars inte gjort så mycket mer att tagit hand om våra små nykommlingar som bara växer för varje dag som går.

/Linda