Hallå alla där ute!
Har sedan i torsdags varit gräsänkling. Richard åkte till skåne för en hel långhelg med jakt, kunde tyvärr inte följa med (Någon måste ju jobba :)). Men det leder ju istället till att hemma har vi haft riktig tjejliga med idol och fredagsmys igår och idag var det ju lördag vilket betyder lördagsgodis och för tjejerna även körslaget. Men två kvällar i rad tar hårt. De ligger just nu sedan ca 20.15 som två slagna hjältar i var sin soffa...
På tal om jakt så har vi försått att det smyger omkring hjort på vår mark, men vi har inte sett dem. Men nu när Richard är borta "dansar råttorna på bordet" för jag har nu sätt en liten familj på fyra dovhjortar i vår egna hage. Får se om de behagar visa sig när herren i huset som kan hantera bössan är hemma. Men förhoppningsvis finns det inom kort två med jägarexamen....vi får väl se hur lång tid det tar. Studiehandledningen är i varje fall hemkommen, så det är bara att börja läsa.
Var och gick en sväng i skogen förut, visst är det härligt med hösten!!!! Färgerna sprakar och luften är hög. Helt underbart! Undrar bara hur det kom sig att svampen försvann så fort, hann inte riktigt plocka så mycket som var tänkt från början...
/Linda
lördag 10 oktober 2009
lördag 3 oktober 2009
Fraktur och vattensvans...
Hej.
Ibland går det inte riktigt som man tänkt, det har jag fått erfara de senaste dagarna. Det började i torsdags. Svarade på skiftet åt Janne, hade några små insatser under dagen, på kvällen var det dax för fysisk träning, som blev innebandy med vår enda regel, man måste vara över halva plan innan man kan göra mål. Lagen blev bra fördelade och det var upplagt för att kunna bli en riktigt tuff match, tog nog bara 10 minuter innan jag sprang ihop med en motspelare, han tvärstannade framför mig för att blocka mig, så jag sprang rakt in i honom med min vänstra fot och tyvärr har man ju en tå som sticker fram lite längre än de andra och det betyder att min stor tå tog hela smällen. F#n tänkte jag, det där kändes ordentligt men spelar man med brandkåren så gnäller man ju inte gärna i onödan.. Resten av matchen stog jag i mål och tog inte många steg, kom tillbaka till stationen och Janne som jag svarade åt var tillbaka. Duschade och haltade hem, min tå hade vid det här laget bytt både färg och var dubbelt så stor som den brukar vara. Jag tänkte att det känns nog bättre imorgon, skulle ut och skjuta sjöfågel på fredags morgonen och det vill man ju inte missa bara för man har lite ont. Klockan ringde 03:40 och min tå kändes nu betydligt värre, största bekymret var att komma i kängorna, fick ta fart med foten för att tån skulle komma i, men i kom den. Jakten blev skit, det fanns gott om fågel som flög men de visade inte något intresse av mina vettar, sköt totalt bara några stycken. Väl hemma igen skulle jag sätta in Molle i hundgården, såg direkt när han hoppade ut ur bilen att svansen såg lite konstig ut, f#n inte nu igen tänkte jag, han kommer att få vattensvans och mycket riktigt var svansen och min tå "döda" efter några timmar. Linda vill absolut se min tå och jag gav med mig. Hon sa direkt
- det ser du väl att den är bruten, - nja det tror jag inte, svarade jag, känns nog bättre imorgon för då ska jag jaga klövvilt med Ladda, men hon stog på sig, ytterligare en gång gav jag vika och ringde in till sjukvårds upplysningen, kom in direkt var svaret jag fick, är tydligen viktigt att just stortån fungerar som den ska. Efter två timmars väntande och några bilder på min tå fick jag beskedet att den mycket riktigt var bruten...Rådet jag fick av läkaren var att gå i träskor eller andra hårda skor för att tån ska böja sig så lite som möjligt, skulle vänta några dagar med fysisk aktivitet som han tyckte att jakt var, tills svullnaden lagt sig så skulle det nog tån bli bra igen på några veckor, hoppet tändes igen, mina jaktkängor är ju faktiskt väldigt hårda.. Blev ingen jakt för mig idag, fick inte på mig kängorna, tur att killarna i laget är snälla och skickar både bilder och ringer så fort de skjuter något! Men imorgon har det ju faktiskt gått ett par dagar och tåns storlek har nog minskat så pass att jag kommer i kängorna igen, tur att det är jakt då också!
/ Richard
Ibland går det inte riktigt som man tänkt, det har jag fått erfara de senaste dagarna. Det började i torsdags. Svarade på skiftet åt Janne, hade några små insatser under dagen, på kvällen var det dax för fysisk träning, som blev innebandy med vår enda regel, man måste vara över halva plan innan man kan göra mål. Lagen blev bra fördelade och det var upplagt för att kunna bli en riktigt tuff match, tog nog bara 10 minuter innan jag sprang ihop med en motspelare, han tvärstannade framför mig för att blocka mig, så jag sprang rakt in i honom med min vänstra fot och tyvärr har man ju en tå som sticker fram lite längre än de andra och det betyder att min stor tå tog hela smällen. F#n tänkte jag, det där kändes ordentligt men spelar man med brandkåren så gnäller man ju inte gärna i onödan.. Resten av matchen stog jag i mål och tog inte många steg, kom tillbaka till stationen och Janne som jag svarade åt var tillbaka. Duschade och haltade hem, min tå hade vid det här laget bytt både färg och var dubbelt så stor som den brukar vara. Jag tänkte att det känns nog bättre imorgon, skulle ut och skjuta sjöfågel på fredags morgonen och det vill man ju inte missa bara för man har lite ont. Klockan ringde 03:40 och min tå kändes nu betydligt värre, största bekymret var att komma i kängorna, fick ta fart med foten för att tån skulle komma i, men i kom den. Jakten blev skit, det fanns gott om fågel som flög men de visade inte något intresse av mina vettar, sköt totalt bara några stycken. Väl hemma igen skulle jag sätta in Molle i hundgården, såg direkt när han hoppade ut ur bilen att svansen såg lite konstig ut, f#n inte nu igen tänkte jag, han kommer att få vattensvans och mycket riktigt var svansen och min tå "döda" efter några timmar. Linda vill absolut se min tå och jag gav med mig. Hon sa direkt
- det ser du väl att den är bruten, - nja det tror jag inte, svarade jag, känns nog bättre imorgon för då ska jag jaga klövvilt med Ladda, men hon stog på sig, ytterligare en gång gav jag vika och ringde in till sjukvårds upplysningen, kom in direkt var svaret jag fick, är tydligen viktigt att just stortån fungerar som den ska. Efter två timmars väntande och några bilder på min tå fick jag beskedet att den mycket riktigt var bruten...Rådet jag fick av läkaren var att gå i träskor eller andra hårda skor för att tån ska böja sig så lite som möjligt, skulle vänta några dagar med fysisk aktivitet som han tyckte att jakt var, tills svullnaden lagt sig så skulle det nog tån bli bra igen på några veckor, hoppet tändes igen, mina jaktkängor är ju faktiskt väldigt hårda.. Blev ingen jakt för mig idag, fick inte på mig kängorna, tur att killarna i laget är snälla och skickar både bilder och ringer så fort de skjuter något! Men imorgon har det ju faktiskt gått ett par dagar och tåns storlek har nog minskat så pass att jag kommer i kängorna igen, tur att det är jakt då också!
/ Richard
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)