så olika.

Dessa små killar är ju helt underbara, svårt att förstå att tvillingar kan vara så olika till både utseende och sätt. Jag älskar att det är två små individer som förmodligen aldrig kommer gå under samma namn som många tvillingar gör. Två små lintottar är de och båda älskar att klättra och hoppa men så mycket mer lika än så blir de nog aldrig.
Hugo är denna lilla kille som har syn för allt det vackra, han älskar blommor och ser om man har nya kläder på sig. Han älskar den fina solen som skiner in genom fönstret och är så snäll och försiktig mot små bebisar och alla djur. Hugo har ett väldigt humör och är envis till synden. Victor är lite mer rakt fram, vägen går nog alltid framåt enligt honom... det är ju dumt att svänga så länge det går att plöja sig fram. Över stock och sten tar han sig fram utan problem, en riktigt arbetsmyra är han. Han kan hålla på hur länge som helst, fryser sällan och är oftast glad. Det där fina som Hugo ser har han lite svårare att se det fina i. Pratade med Victor om detta med solen som Hugo och jag "plockar" ner och känner lite på. Victor bara tittade på mig och gav mig ett gapskratt. Tror nog han tyckte jag var bra tokig.
De två bråkar en hel del, speciellt om olika leksaker då den andra alltid har det som de själva helst vill ha. Tror det är där den mesta frustrationen just nu ligger, har dock sett vissa ljusglimtar då de har börjat "prata" med varandra och löst situationen på detta sätt. Ju mer de kan göra sig förstådda och ju mer de förstår ju mindre bråk blir det nog. Sen är det ju alltid kul när man ser denna kärlek som de två delar. De är alltid framme och ska "plåstra" om den andra om de slår sig och de säger alltid till om någon är ledsen. Igår när vi var i skogen var allt så tydligt. Hugo hade med sig en hink som han skulle plocka fina kottar i. Han plockade dem varsamt och var så försiktig så inget skulle trilla ut. Medan Hugo plockade kottar gick Victor runt och snickrade i skogen. Han hade tagit med sig en liten sopkvast som fungerade utmärkt till att spika ner stubbar i skogen med. När vi kommit upp till kullen har vi ett träd som ligger tvärs över. Detta träd ska det alltid klättras över och krypa på och när Hugo ska göra det så välter ju hinken med alla kottar. Och det är ju sånt som kan göra Hugo väldigt ledsen. Alla kottar låg nu utspridda på marken och Hugo börjar gråta. Jag kan nu se Victor springa fram till Hugo och jag tror att han nu ska passa på att ta kottar för Hugo eftersom det är så det brukar gå till. Men inte denna gången, istället  hjälper han Hugo att plocka upp alla kottar och lägger dem i hinken och när han är klar säger han "Varsågod Hugo"! och Hugo säger tillbaka "Tack så mycket Victor". Tyckte detta jag var väldigt gulligt.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst som dessa små herrar hittar på under dagarna då de är väldigt påhittiga, det är faktiskt väldigt roligt att få dela dessa stunder tillsammans med dem. Jag är glad att de är hemma med mig och inte på dagis som många andra föräldrarlediga har då jag verkligen får dela stunder med dem som jag annars skulle missa. Självklart har vi många stunder då jag känner mig gråtfärdig och gråhårig men så kommer de dagar som överväger allt. Det är en period i livet som aldrig kommer tillbaka och det är ju ett privilegium att få ha dem hemma. Dagis kommer de gå på många många dagar framöver.

Det var den våren...

Vid det tidigare inlägget skrev jag just det om det var våren som lurade oss och tyvärr var det nog så att det var precis vad den gjorde. I två dagar har nu regnet öst ner och igår var det även världens storm.  Men så är livet och även om regnet öser ner är vi tvungna att gå ut till våra djur och tur är väl att grabbarna verkligen inte tycker att regn gör något utan tvärt om vad är roligare än att hoppa i vattenpölar? Och tur är väl att skogen är precis lika rolig att leka i även om det regnar. Hugo var så klart även tvungen att plaska i bäcken som nu porlade riktigt ordentlig och då är det väl tur att man har kläder efter väder.

Annars idag har vi bara tagit det lugnt, Nils har sovit som aldrig förr. Både en lång förmiddagslur och en lång eftermiddagslur, tror han sover gott när det smattrar på altantaket. Han har även sovit väldigt bra i natt. Kanske att vi börjar se något ljus till att slippa gå upp kl 04.00 för att göra välling, det återstår väl att se. De sista nätterna är det Victor som har stått för vakenheten på natten. Han som aldrig har varit vaken på nätterna men nu sista tiden har det varit väldigt mycket. Han är kissnödig, han har ont i magen, han är bara vaken, tutten är borta, och in natt när regnet smattrade mot fönstret var han rädd för spöken. Tror han drömmer mycket nu, i natt fick han komma upp och sova i vår säng och då sov han gott!! Victor har ju som sagt alltid sedan ca 3månaders ålder sovit hela nätter och i princip aldrig vaknat så i vår säng har han inte spenderat många timmar. Att han mös när han vaknade och såg var han var någonstans.

 



.

Är det våren som verkligen har kommit?

 

Solen har nu visat sig de senaste dagarna och vinden är varmare, är lite rädd att vi blir lurade. Eller är det våren som gör lite intrång i våra hagar? Jag hoppas verkligen det för den är varmt välkommen. Hugo och jag "plockade" ner solen idag, tog den i handen och när vi öppnade handen lös den som fint där! Hugo bara log och så strök vi handen mot kinden så den blev varm. Det tyckte han om...han kan verkligen mysa om han vill. Det gäller att ta vara på de stunderna och idag var det läge då Hugo var väldigt trött på förmiddagen och Victor hade fullt upp med att leka med bilarna i gruset. Då fick vi oss en mysstund ute i solen, vi fick till och en liten sångstund då Nils gärna ville vara vaken och han älskar när vi sjunger. Så medan Victor lekte med bilar och inte märkte oss över huvudtaget pratade Hugo och jag med solen och sjöng tillsammans med Nils. Kan låta väldigt harmoniskt och det var det verkligen i varje fall i 20 minuter. Denna stund njöt jag :)

I går hade vi lite drama här, då det var perfekt uteväder passade vi på att elda hela dagen. Det är verkligen vårkänslor man får när gammalt ris kan eldas upp. Grabbarna älskar när vi är ute och grejar.

När vi matade fåren upptäckte Alice att en av tackorna hade mycket slem i ändan och då hon är en av de tackorna som ännu inte hade lammat var det ganska klart vad som var på väg. Äntligen tänkte jag ska jag kunna vara med hela vägen, perfekt tid på dagen, alla hemma och Nils sov. Perfekt tänkte jag. Och nog var det bra att alla var hemma och att det var just nu hon tänkte lamma för efter en relativt kort stund med värkar kunde jag konstantera att allt inte var riktigt som det skulle då hon krystade för fullt och det verkade som inget hände... Så efter en närmare titt på tackan såg jag en nos sticka ut. Inga klövar med andra ord. Då jag har varit med om detta förut fast vid detta tillfälle var jag helt själv med tre små barn inne klockan sju på morgonen kändes detta ändå som ett bättre utgångsläge. Men denna gång kan vi inte ens känna klövarna under hakan det vill säga benen låg längs med lammet

 åt fel håll!!! Nu var ju även Richard hemma tack och lov så han lyckades efter några försök att föra tillbaka lammets nos och få fram en klöv. Vad vi såg vid detta tillfälle var att lammet var väldigt stort och till råga på allt verkade det inte andas så i detta läge var det viktigaste att få ut lammet och rädda livet på tackan. Men då lammet var stort och tackan kämpade för kung och fosterland med att inte låta oss trycka tillbaka lammet igen hade vi inget annat val än att försöka hjälpa lammet ut med endast en klöv på utsidan. Så när tackan krystade fick Richard dra i lammet och tillslut kommer hela lammet ut!!! Lammet ligger helt stilla och ser väldigt dött ut, andas inte men vi känner då att hjärtat faktiskt slår!!!! Jag lyfter upp lammet till tacken och ruskar lite på henne och efter någon minut ruskar lammet till och tittar upp. Snacka om lycka!! Vi hade precis räddat livet på både tacka och lamm så snacka om att det var tur att det hände när det hände. Nu kunde vi ingripa i tid så tackan blev inte så tagen utan var oförskämt pigg efteråt och även lammet. Och stort var det 6800 gram vägde det, vilket är det största lammet än så länge. Det minsta har vägt 2200 gram så lite skillnad.

Sa även till Richard i går att en av tackorna betedde sig lite underligt, det är en av tackorna som vi inte riktigt vet när hon blev betäckt så det kändes som en lamning skulle kunna vara nära. Idag när jag kom ut tidigt på morgonen kunde jag även se att hon legat ute hela natten då hon hade frost i ullen men verkade pigg, kunde även se lite slem vid utfodringen på förmiddagen varför jag tänkte att henne får jag nog ställa i lamboxen under eftermiddagen.

När grabbarna sov efter lunchen fick jag en känsla att det nog var bäst att titta till henne och då finner jag två små lamm i hagen som är väldigt nylammade och är redan på benen och letar mat. Så två små tacklamm på nästan 4 kg vardera. Lammboxen fick hon komma till när allt var klart i stället. Så skönt när det går så bra.



allt går så fort!!

Ja nu var det allt länge sedan det skrevs något på denna blogg men då vi stått utan dator under några månader och jag inte gillar att blogga via telefonen har den legat nedlagd ett tag. Får väl försköka ta tag i det igen då jag faktiskt tycker det är kul.
Vi har haft en hel del att göra under några månader då lamning har varit i fokus under på tok för lång tid än vad vi ska ha senare år känner vi oss ganska slitna för tillfället. Vi har nu 15 små söta lamm och det är fem tackor kvar som ska lamma. Det är riktigt roligt med dessa små liv men mycket mer jobb än vad jag kunde ana. Det har varit en del vaknätter för att inte missa lamningarna några svaga lamm och en tacka som inte ville ha sina lamm, så av dessa femton lamm är fyra flasklamm. Nästa år ska vi vara mer förberedda och framför allt ha stallet mer iordning så i sommar blir det bygge i stallet till flera lammboxar, en lammhage och ett betydligt större lösdrift. Vi som inte har något annat för oss....
Vi är i varje fall snart klara med utbyggnaden det är endast lite kvar i vårt sovrum sen är allt klart inne. Oj vad Richard har lagt ner jobb på denna utbyggnad men vad bra det blir!!!!! Vi är så nöjda med allt och här om dagen var de här och grävde på tomten. Nu är vår livsfarliga bäck igenlagd så nu behöver jag inte vara rädd för att våra små grabbar ska trilla ner då de är väldigt nyfikna på allt som de helst inte ska vara nära vill gärna klättra på allt och trots fårstängsel och staket har det inte hindrat dem från att försöka ta sig över. Hela tomten är även omplanerad så trots att vi har byggt en utbyggnad på 65 kvadrat så är nu tomten större än förut!!! Känns helt ok.
Våra grabbar och tjejer växer som bara den och det är verkligen härligt att vi har blivit denna stora härliga familj med mycket kärlek, mycket viljor och en helt otrolig samhörighet. Bella har verkligen tagit ett stort kliv in i tonårslivet. Hon tar stort ansvar för skolan precis som tidigare men humöret svänger som aldrig förr. Ena stunden bråkar hon med sina småsyskon om skitsaker, andra stunden lagar om mat och byter blöjor på minstingen. Alice är alltid med när det händer saker, vill gärna göra grovjobbet ute hos fåren, behöver man hjälp ställer hon alltid upp oavsett vad det visas för tv-program just då. Alice har även hon blivet en fena på att laga mat, vilka smaklökar! Hon lagar mat med hela hjärtat. Och så har vi ju våra små busar Hugo och Victor, ja vad säger man om dem? Visst är det så att de två små trollen tar den mesta av vår energi under dagarna så är det helt underbart när de kryper upp i knät på kvällen och Hugo tar sina händer omkring mitt ansikte, tittar mig djupt i ögonen och säger; Mamma du är gullig. Ja då smälter man... Glömmer lätt de femtio gångerna jag sagt till att man inte får hoppa i soffan eller klättra på borden eller varför inte kasta klossar på lampan. Kan känna att det är mycket nej nu. Hugo är grabben med det svängande humöret, han kan bli så arg, han blir frustrerad när vi inte förstår eller när någon ändrar något i hans ordning. Han har ett helt enormt ordningssinne. Bilar ställs på rad och klossar i färgordning. Denna ordning får ingen annan ändra på än han själv. Det blir nog lite lättare när han förstår mer och framför allt kan göra sig förstådd. Victor är i dessa fall den lilla retstickan som mer än gärna ändrar i Hugos ordning. Tar en kloss eller bil och bara springer i en rasande fart men världens största leende på läpparna. Victor är gärna ute, han älskar sin spade som han alltid har med sig överallt. Spaden kan bytas tillfälligt mot en pinne som han också är väldigt förtjust i. En riktig arbetsmyra är han som tycker om att vara med Richard och snickra. Snickrar dock på allt som kommer i hans väg vilket syns på allt från vårt vardagsrumsbord till kylskåpet. Ja som sagt det är grabbarna som tar vår energi men oj vad det växer och snart är de lika stora och duktiga som våra tjejer. Vår minsting Nils är grabben som än så länge bara hänger med. Snällare kille får man leta efter. Han älskar mat och är betydligt tjockare nu än vad han är lång, vet inte riktigt hur det gick till men matglad är han. Det är lite skillnad mot hans lite tuffare början. Då var han en riktig fågelunge och ville inte riktigt gå upp i vikt. Nu äter han allt jag någonsin kan hitta på och inte en enda burkmat har han fått. Jag har försökt med alla barn att de ska äta mat som jag har lagat men de har varit större innan de riktigt har accepterat den vilket då har varit lättare med burkmat då jag så ofta stod och lagade och sedan fick slänga. Nils har inte spottat ut något som jag givit honom utan snällt bara gapat. Det känns väldigt bra och nu tycker jag det är kul att laga barnmat och det känns så lyxigt när jag kan frysa in flera portioner mat och vet att han kommer att äta detta. Nils sover även bra under nätterna, visst vaknar han ibland och ofta vill han äta mellan fyra och fem och upp går vi här i huset gärna innan  klockan sex om Hugo och Victor får bestämma så det gäller att komma i säng på kvällen. I morse åt Nils dock inte förrän halv sju så vi får väl se hur denna natt blir.
Ja som sagt det är mycket som händer här på gården och jag hoppas jag kommer kunna skriva lite mer nu igen.
/Linda