Westbay hunters: Visfestivalen

Denna vecka är det visfestivalen i Västervik. Varje år vecka 28 i 47 år har denna festival funnits inne i ruinen och tro det eller ej men varken Richard eller jag har någon gång varit inne i ruinen trots att vi är uppvuxna i Västervik. Vi har ju så klart gått utanför, som många har även jag gått runt denna ruin och fram och tillbaka mellan kulbacken och stan tills fötterna värkte. Det var några somrar i tonåren som tillbringades på detta sätt. Men aldrig har man gått in.

I år frågade Elinor och Jonas om vi inte ville följa med dem då även de skulle gå in för första gången och visst blev vi sugna. Efter att ha ordnat barnvakt och biljetter var det klart. Vi skulle gå in för första gången på visfestivalen. Mamma och Tidde blev de som fick hela ansvaret för våra barn, Hugo och Victor skulle för första gången sova borta. Hugo har tidigare sovit hos farmor, då när Victor var sjuk och låg på sjukhuset, men han var så liten då. De skötte sig väldigt bra, bara att de ansåg att kl 04.30 var det dags att gå upp... det går ju alltid att diskutera om det verkligen är morgon då. Måste tacka mamma och Tidde för att ni tog hand om dem då jag även vet att ni har så mycket att styra med inför morgondagen då det vankas bröllop. Till på råga på allt hade jag lovat att hämta barnen kl 9.30 idag och jag vaknade redan kl 06.00, suckade lite då jag gärna ville sova lite till. Jag vände på mig och somnade om vaknar med ett ryck av att telefonen ringer. Klockan är då 09.45!!!!! Hoppsan vi försov oss visst lite...

Visfestivalen var i varje fall väldigt trevligt, trots utlovat regn sken solen hela kvällen, det blev lite kallt när solen gick ner men inget regn. Det var slutsålt på biljetter så 1600 var inne i ruinen. Vi åt lite picknick och vi hade ju som sagt var trevligt sällskap. Även Jonas syster Rebecka och hennes man Martin och Elinors syster Madde var med och vi hade verkligen jättetrevligt. Själva uppträdandet var kanske inte riktigt vad jag hade hoppats på. Dock var det en som var väldigt bra. Han hette Ola Aurell som var helt suverän. Jag skattade åt varje rad i hans visor. Helt okänd för oss, men jag skulle kunnat lyssnat på honom hela kvällen. Kvällens succé som alla väntade på var ju även Timbuktu som var sist i ledet. Även han var bra men kanske var det även så att jag förväntade mig lite mer av honom.
Över lag hade vi en toppenkväll och det känns bra att vi äntligen har varit inne i ruinen på en visfestival.

De senaste dagarna har det börjat grabbarna börjat att gå mer och mer. Victor går ännu bara lite mellan saker och mellan oss, han har lite svårt att stanna och behöver oftast fångas upp för att inte slå i. Hugo däremot går snart mer än han kryper. Han kan ställa sig upp själv mitt på golvet och går stapplande men ändå säkert då han kan fånga upp sig när han håller på att tappa balansen och sätter sig oftast på rumpan om han ramlar. Vi har satt datumet 10 Juli på att han faktiskt går själv, han har ju kunnat gå innan men nu känns det som om det har lossnat på riktigt. Victors datum är nog ännu några dagar framåt. Men han kan gå han ska bara lära sig att stanna oxå.