Ny operation

Nu har Victor blivit opererad åter igen denna gången blev det lite mer akut. Det började i lördags då vi tyckte att Victor var lite mer gnällig och fontanellen kändes mer spänd. Magkänslan sa att det inte var som det skulle, huvudet hade även vuxit med 1 mm igen. Det är kanske inte så mycket men i detta läge är alla förändringar något som vi lägger märket till. Då vi kände detta tyckte vi att det var väldigt långt till måndagen då vi skulle göra ett nytt ultraljud som vi misstänkte inte skulle vara bättre. Ringde till barn och fick prata med en läkare som tyckte vi skulle komma till akuten. Vi satte oss i bilen för att åka in till västervik, trodde bara att de skulle titta på honom och att vi sedan skulle få åka till linköping i början av veckan. Men efter att ha uteslutit infektion som orsak till Victors trötthet fick vi åka direkt till Linköping för inläggning.
Väl i linköping var Victor relativt pigg och charmade alla. Vi bestämde då tillsammans med neurokirugen att vi kunde vänta med ultraljud till dagen efter eftersom det då redan hade blivit sen kväll. Den natten sov varken Victor eller jag. Han grät nästan hela natten. Morgonen efter fick vi göra ultraljudet som gick väldigt fort, tror han tog ca 4 bilder och sedan var det klart. Då vi inte hade tagit något huvudomfång på morgonen fick jag göra det när vi kom upp. Då kom chocken, Victors huvud hade vuxit med 7 mm! under natten, jag mätte om 3 gånger men det stämde. Tror att även sköterskan blev lite chockad, då hon lämnade rummet med en gång och jag hörde bara "Jag ska söka Patrik" (Patrik heter neurokirurgen) Sen tog det bara ca 1 timme så var han på rummet och sa att det blir operation idag. Håll honom fastande. Victor hade ätit kl 08.30 och klockan var 11.45 vilket kändes väldigt bra, han kunde i stort sett opereras när som helst , bara de fick ihop personal, inför både operation och MR. Vi väntade.....och väntade. När klockan var 18.00 fick vi komma till röntgen och Victor sövdes. Det var väldigt jobbiga timmar. Vid midnatt kom kirurgen upp och berättade att de var klara och att allt hade gått bra. Nu kunde vi dra en lättandes suck. Dock hade de inte kunnat öppna upp eller gjort någon ny passage utan de hade fått lägga en shunt. Det var nämligen så att den del i hjärnans ventrikel som normalt producerar licvor satt inne i cystan.
Men att Victor fick en shunt istället gör ingenting för ny säger magkänslan att han kommer att bli bra igen. Han har haft en hel del smärta efter operationen den här gången men idag verkar det som om det är på väg att vända. Nu kräver han bara panodil, och vi har äntligen fått tillbaka vår goa glada Victor igen. Direkt efter operationen var fontanellen insjunken, så det syns att det ger resultat även huvudomfånget har minskat med 1 mm.
Vad som mer känns helt underbart är att det ser ut som om hela familjen är samlad från och med i morgon. Victor får antibiotika nu tills ikväll men om inget inträffar tills imorgon får han komma hem då. Richard är inne på sjukhuset med honom nu då jag kände att jag var tvungen att få komma hem till resten av barnen.
Barnen har föresten jullov nu så inte kan de få en bättre start än denna om han får komma hem.