detta är inte klokt...

När ska allt elände ta slut. Jag ser ingen ände på detta. När vi trodde att det skulle bli bra slogs benen undan igen. Det såg så bra ut, vi har haft en lugn jul och Victor har mått prima. Han har verkligen bara mått bättre för varje dag som gått så vem kunde ana att det inte var bra.
I tisdags skulle vi ta stygnen och göra ett ultraljud. Ultraljudet visade att cystan hade minskat till hälften vilket var ju jättebra och så togs stygnen bort. Såren på huvudet såg jättefina ut men såret på magen glipade lite så de satte dit ett par stripes över och vi åkte hem. När vi väl var hemma var Victor blöt över hela magen och ner på låren. Jag bara kände denna otäcka känsla att "ska det hända igen". Jag försökte först att förstärka såret men det hjälpte inte utan det bara rann ut klar vätska(likvor.)Det var bara att sätta in alla ungar i bilen och åka tillbaka till sjukhuset. På parkeringen mötte jag Elin, tack och lov för det som hjälpte mig med Hugo och följde med in. Jag trodde ju bara att de skulle sätta ett par nya stygn och att vi skulle få åka hem. Men så blev det inte, utan istället fick vi åka till Linköping. IGEN! Fick ringa till Richard som jobbade dygnet och tack vare hans underbara arbetskamrater kunde han mer eller mindre bara lämna stationen och åka hem. Även Elin följde med hem för att ta hand om Bella, Alice och Hugo. Tack vare det kom vi iväg väldigt smidigt. Tack snälla Elin.
Väl i linköping började de så klart prata om infektionsrisken och om de skulle plocka ut hela shunten och lägga ett öppet drän, detta skulle medverka till ca 4 veckor på sjukhuset. De valde som tur var inte det utan Victor har fått rejält med antibiotika och så opererade de honom under onsdagen, efter en lång natt med CT-bilder, ultraljud, provtagningar och nål-sättning. De visade sig att shuntslangen hade letat sig lite för nära sår-öppningen vilket gjorde att såret inte läkte.
Operationen gick bra och Victor har mått väldigt bra efteråt, men som om det inte räckte upptäckte vi igår att Victor var väldigt svullen där slangen i huvudet går, i vissa lägen var det en svullnad som en trädgårdsslang mellan toppen av huvudet och ner bakom örat. Då visade det sig att det förmodligen läcker likvor vid sidan om slangen. Denna gången på insidan vilket är bättre för infektionsriskens skull, men det är ju inte så bra. Så nu ligger Victor med tryckförband över huvudet vilket ska sitta hela helgen så hoppas vi att såret kan läka så att det inte läcker, funkar inte det kan det bli aktuellt med en ny operation för att täta såret för andra gången.
Jag kan inte förstå att de inte satte ett tryckförband redan från början när han hade haft problem med läckage redan en gång. Denna likvor verkar ju leta sig ut överallt.
Jag är hemma nu över helgen i varje fall så att tjejerna och Hugo skulle kunna få komma hem igen och för att få lite andrum. Richard är kvar i linköping med Victor.
Under dessa två månader som Victor har varit sjuk och legat på sjukhuset i över 30 dygn så måste jag bara säga att vi har så många människor runt oss som bryr sig så mycket, ni anar inte vad det värmer att veta. Måste tacka alla våra vänner och släkt för telefonsamtal och all hjälp vi fått. Utan er skulle vi inte klara detta. Tack Peter och Linda för att ni tar er an Rymma, Magnus och Christel som har Elda och Spexa hos er, Hebbe och Anna som har Molle, ni anar inte vad det betyder att ha så underbara vänner.
Snart hoppas jag att denna resan får ett lyckligt slut och att vi kan samlas hela familjen och alla hundar och att vi får en helt vanligt vardag igen. Hoppas att det nya året börjar med bra besked och inte en ny operation.
/Linda