Denna himla oro

När ska det ta slut? Jag vet inte hur mycket mer en familj klarar av. Allt är säkert lugnt men det går ju inte att slappna av en minut. Igår när Victor vaknade kände jag genast att något var fel och när jag ser fontanellen som nu har varit insjunken i ca 1 vecka helt plötsligt "bara" är mjuk. Tänkte först att den nog sjunker ner när han varit vaken ett tag, men det hände aldrig. Då jag blir väldigt orolig ringer jag till Västerviks sjukhus och får prata med en barnläkare. Hon hade ju inte varit inblandad i Victors fall tidigare och där med helt oinsatt ansåg ändå att jag inte skulle vara orolig så länge fontanellen var mjuk. Va då inte vara orolig det är lätt för henne att säga. Men jag hoppas hon har rätt, det är bara det att denna ovisshet om operationen har varit lyckad eller inte äter upp mig inifrån.

Victor mår ju bra vilket ändå tyder på att det har gått bra men det har han ju varit i stort sätt hela tiden. Tycker dock att han sover lite mer igen men inga vaken-nätter som innan operationen så inget tyder på att han skulle ha ont men han är trött och därmed lite mer lättirriterad. Vet inte om det har med saken att göra men klart man blir orolig.

Ultraljudet är inte förrän om en vecka vilket just nu känns väldigt långt bort, vill bara att denna vecka ska gå så vi kan få lite mer svar......

Mitt i detta ska även en jul gå förbi, har inge lust med det i år men måste ju för de andra barnen. Vi skulle egentligen har släkten här i år men nu lutar det nog åt att vi tar den hemma hos svärmor istället. Det känns ganska skönt, då försvinner en hel del måsten. Det räcker så väl med att bara ta sig igenom vardagen med allt som ska göras.

/Linda