äntligen...

Nu känns det som om vi har kommit till en ny milstålpe då det gäller Victors tillfrisknade. Idag har vi tagit bort stygnen, alla 14 st, efter en ny vecka med lite berg och dalbana. Det började i måndags när vi från början skulle ta stygnen och göra ett nytt ultraljud. När vi då lyfter på förbandet visar det sig att det är en liten vätskefylld kula under op-såret. Inte i närheten av den som förra gången men dock vätskefylld. Läkarna blev lite oroliga med just tanke på förra gången och ville därför prata med neurokirurgen i Linköping innan stygnen togs bort. De ville ju självklart se själva för att kunna bedömma, så i onsdags var vi i Linköping igen för att träffa Patrik Sturnek som kirurgen heter. Har var inte så orolig utan om inte svullnaden blev värre kunde stygnen tas som idag. Och som ett trollslag försvann nästan hela svullnaden igår eftermiddag, och stygnen är nu borta. Nu äntligen känns det som det skulle kunna vara en vändning på allt.

Ultaljudet som gjordes i måndags hade tyvärr inte blivit bättre men heller inte sämre vilket kirugen är nöjd med, och är han nöjd måste även vi vara det. Nytt ultaljud om två veckor. Victor mår för övrig helt utmärkt vilket är helt underbart att se. Han och Hugo är i full färd med att lära sig äta vanligt mat och jag måste nog inse att vi fått ytterligare två matglada barn. Mat är gott!

Vi har även börjat få lite julkänsla här mitt i allt styr. Alice och Izabelle bakade pepparkakor helt själva i helgen. Jag stod för degbakandet och de bakade ut hela degen. Tyvärr resulterade det även i att Izabelle brände handen när hon skulle ta ut en plåt. Grythandsken åkte av samtidigt som hon tog i plåten och gav tjejen två blåsor, så vi har haft lite sjukstuga här hemma oxå. De har nu läkt fint då hon stod med handen riktigt länge under kallt vatten.

/Linda