Igår hände det som jag har väntat på det har bara varit en tidsfråga innan. Jag vet inte hur många gånger jag har jagat och sprungit efter grabbarna ner för vägen på sina bobycars. Det går så fort och speciellt victor bara skrattar när man närmar sig. Men denna gång hann jag inte ikapp utan när han vänder på huvudet för att se vart jag är så åker bilen i diket. Han låg där på rygg med bilen över sig jag var helt säker på att han hade slagit i en sten då han skrek så skräckslaget.
Men när jag kommer fram och får upp honom förstår jag varför han är så ledsen. Han har då landat rätt i massor av brännässlor. Helt full med utslag på ena armen och benet. Men tuff som victor är så räckte det med lite bamse på tv ocj cyklop på huvudet så var allt obehag borta. Idag är det lite röda prickar kvar men verkar inte göra honom något obehag. Vi får nu hoppas att det inte händer så här igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar