otäckt samtal

igår fick vi det där samtalet som man som förälder inte vill ha. Tjejerna var på fotbollsskola när det ringer och det är då en av tränarna. Första tanken var ju så klart att någon var sjuk. Får då höra att Bella har ramlat så illa att de tror att hennes arm var bruten och att de tillkallat ambulans. Ambulans.... det känns så dramatiskt. Säger att jag möter upp i västervik då jag förmodligen inte hinner till Odensvi innan. Så fort vi lägger på ringer ambulansen hem, det var då Martin som vi känner som var på väg ut. Han säger att de har sagt till SOS att det var en öppen fraktur och att de nu var i Almvik. Då jag förstår att jag kommer hinna innan ambulansen kastar jag mig i bilen och åker. Väl framme på plats sitter Bella med armen omlindad och ser ganska rädd ut. Ser inget blod så misstänker direkt att frakturen inte kan vara helt öppen. Tränaren säger att det var något som buktade ut på överarmen men ändå stängt. När ambulansen kommer tar de bort lindan och både han och jag tittar och säger " den ser inte bruten ut" Ingen av oss ser att det buktar men de anser ändå att vi ska in till sjukhuset för en röntgen.
Efter 3.5 timmes väntan på sjukhuset får vi äntligen svaret att inget är brutet. tack och lov för detta, inget gips över sommaren och inte heller någon öppen fraktur. Det är inte klokt vad ett samtal kan röra till det i huvudet på en, jag hann och tänka en hel del i bilen på väg ut till Odensvi. När jag väl såg armen själv blev jag betydligt lugnare. När Bella fick beskedet att inget var brutet försvann smärtan....tror nog hon var så rädd för vad det kunde va att hon spände sig och fick väldigt ont av det. Hon har ju varit med om detta förr då armen faktiskt var bruten efter lite hopp på en studsmatta.
På kvällen var hon åter igen igång och sparkade boll då det var match i Västervik mot IFK. Denna gång blev det oavgjort efter en kanonmatch av Tjust, de var väl värda att vinna. Förra matchen mot IFK slutande med förslust 4-1 så jag förstår om de var mer än nöjda med detta resultat.