Nationaldagen

Den berömda nationaldagen har nu börjat komma till sitt slut. En dag som för många betyder en extra ledig dag.  Hos oss känns det inte riktigt så då vi nog som oftast arbetar denna dag. Vi har ju jobb som innebär jobb 7 dagar i veckan 24 timmar om dygnet. Inget extra ledigt bara för att dagen är röd. I år är vi ju lediga vilket känns skönt då tjejerna är lediga från skolan och vi behöver inte tänka på att de är ensamma hemma. Jag tycker verkligen att detta år som jag har varit hemma har varit väldigt lägligt för tjejerna, de har nu fått ett extra år på sig innan de ska klara sig lite mer hemma på eftermiddagarna och Bella får jag inte ens vara hemma med om hon blir sjuk från och med november då hon fyller 12 år. De har ju varit hemma själva innan oxå men jag tror att de tycker om att någon har varit hemma när de kommer hem från skolan. De är dock inte alltid så stora när de väl gäller och i andra lägen är de större än vad jag vill inse...
Vi har "firar" denna dag med att styra med allt ett hus inbringar. Jag har tvättat då det har varit perfekt torkväder, Richard har grävt inför altanen och fortsatt att borsta huset. Rätt som det var när han stod högst uppe i skyliften stannade den.... Så Richard var högst upp och nu var det upp till mig att få ner honom. Så med instruktioner från Richard skulle jag ta ner liften manuellt, dessa rattar som skulle vridas på försiktigt satt som bara den. Fick till slut använda mig av en hammare och slå lite försiktigt, var bra rädd att jag skulle slå för hårt och att Richard skulle fara med en väldigt fart rätt ner i backen. Men den åkte lugnt och stilla ner så han kunde ta sig där ifrån. Jag drog en lättnads suck när han kom ner. Det var tydligen batteriet som inte funka längre så nu är det fixat och vi kan använda den igen. Men Richard får inte använda den när ingen är hemma då det var tur att jag var hemma denna gången, det är bra för högt för att hoppa där ifrån. Då slutar han med att ligga vägg i vägg med Ulle på sjukhuset.
På tal och Ulle, hon har fått åka till Kalmar då hon fått compartment syndrom, en stor varböld inne i benet. Så nu är hon snittad med 4 långa snitt längs hela underbenet. Hon fick akutoperas i söndags och ska opereras en gång till i morgon. Usch jag lider med henne, jag kan inte fatta vilken otur hon har haft. Jag hoppas att hon kommer tillbaka till Västervik snart så jag kan hälsa på henne, kan tro att det är bra ensamt där nere. Jag vet precis hur det känns att vara ifrån sin familj så jag hoppas hon får komma tillbaka snart. Det positiva är att hon inte har lika ont längre även om hon har jätteont så förstod jag på henne att denna varböld sprängde så i hennes ben att hon hade så ont att det inte var riktigt klokt. Stackare!!! Tänker på dig Ulle. Men du är en kämpe så jag vet att du kommer klara detta.
/Linda