Idag händer det absolut ingenting, det är så jobbigt att vänta på att något ska hända. Så länge vi bara väntar känns det verkligen som att ingenting händer, även om det kanske gör det... Jag vet snart inte vad jag ska tycka och känna alla känslor far bara upp och ner. Ena stunden är man jätteledsen och känner inte ens något hopp för att i nästa skatta tillsammans med Victor för han är en sådan charmknutte. Det är inte klokt vad han måste vara starkt förmodligen starkast av oss allihopa. För mina krafter är snart slut, jag är glad att jag bara står upp på benen över huvudtaget.
Imorgon blir det varje fall nya prover, då får vi förhoppningsvis veta att antibiotikan verkar på rätt sätt och att både vita och laktat är på väg ner. Jag är så rädd för att Victor snart ska börja bli påverkad av denna konstiga infektion. Så länge han inte är allmänpåverkad så ska infektionen inte ge några men enligt kirurgen. Hoppas verkligen att han har rätt, när de inte är oroliga för att Victor ska få några men ska väl inte vi vara det. Men har varit så säkra hela tiden och trots detta sker bara den ena kompikationern efter den andra. Om det nu är så att han har fått en ny infektion på grund av dränet är detta den femte komplikationen. Det är ju inte klokt.
Vill bara nu att dagarna går så att vi snart kan lägga denna hemska tid bakom oss.
/Linda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det jag har läst mig till är att det ofta är massor med strul innan man får allt att fungera men att det sen funkar bra med shunten osv. Har ni kommit i kontakt med andra föräldrar med barn med samma problem? Jag läste lite på alltforforaldrar.se, där finns ett speciellt forum där ni säkert kan hitta lite info o kontakt med andra. Stor styrkekram!
/Christel
Skicka en kommentar