jobbig väntan...

I torsdags kom vi till västerviks sjukhus vilket är skönt speciellt för tjejerna som nu kunde flytta hem igen. Är hemma en liten sväng för att få koppla bort sjukhuset för en stund och för att få mysa med tjejerna och Hugo. Det är kallt idag men jag klädde på Hugo overall och satte honom i bärselen sen gick Alice och vi ut en sväng i skogen med hundarna, det var skönt.
Richard och Victor är kvar på sjukhuset, byter tillbaka i morgon igen med förhoppningsvis mer krafter i kroppen som i nuläget känns 15 år äldre och väldigt sliten.
Victor mår förövrigt lika som tidigare fast kräver fortfarande panodil för att inte ha ont. Vi gjorde ett ultraljud i torsdags som inte visade någon förändring, huvudomfånget är oxå detsamma som för en vecka sedan, men det är inte vuxit heller vilket är bra. Enligt läkarna är det bra om det inte går tillbaka för fort. Vi ska göra ett nytt ultraljud på onsdag och då vill vi se att något ha hänt. Det är en lång och oviss väntan vilket i mellanåt gör en tokigt. Vi upplever dock att Victors huvud är mindre på höjden och fontanellen är mjukare detta är ju ett mått som inte mäts så det är ju svårt att säga om det verkligen är så eller om vi ser det vi vill se...
/Linda