Vilken dag....

Denna dag började som så många andra, vaknade kl 05.00 då Nisse tyckte det var dags att vakna och somna om var inte att tänkta på... Förstår inte varför vi har så morgonpigga barn. Det konstiga är ju bara att jag lyckades nog slumra till en stund efter att Richards klocka hade ringt trots att Nils satt upp i sängen mellan oss. För rätt som det var så var klockan 06.50 och Richard låg fortfarande och sov.... Han börjar jobbet 07.30!!! Kan bara säga att han kom fort ur sängen. 

Efter frukost bar det ut för att rasta hundar och ge kaninerna mat. Hugo och jag tog en sväng på fyrhjulingen för att räkna in alla får och se till att de hade vatten. Alla får fanns i hagen som vi nu har flyttat till hagen uppe i skogen varför vi inte just nu ser dem från huset.

Alice och Bella har tagit många fina kort på kaninungarna som nu är tre veckor gamla. Även Hugo fick vara med framför kameran. De är så mysiga de små liven nu. 8 stycken har nu överlevt och alla verkar pigga och krya så om 5 veckor finns det kaniner för leverans om någon är intresserad. Har ännu inte kunnat se vad det är för kön på dem men det finns flera olika färger.

                                     

Grabbarna som nu även har slutat att sova middag är väldigt trötta på eftermiddagen och för att kvällen skulle gå lite fortare tänkte jag att de kunde få följa med och rasta hundarna i skogen innan läggdags och då i all iver när Hugo skulle hämta strumpor ramlade han i hallen och slog pannan i golvet eller väggen vet inte riktigt vart men blodet rann och jag kunde se en glipa. I första stund såg det riktigt stort ut då det kom väldigt mycket blod och han skrek. Ringde 1177 för att få lite råd om det ev skulle behövas sys. Då det tog en halvtimme innan de ringde tillbaka hann Hugo lugna ner sig och blodet stillades lite och då såg jag att såret inte var så djupt som jag först tyckte. Kanske 1 cm långt och glipade någon mm.... Pratade i varje fall med en sjuksköterska som nog tyckte det räckte med att tvätta och tejpa och då jag faktiskt hade steri strips hemma så tyckte jag nog att jag lika gärna kunde tejpa hemma vilket hon ansåg också. Men när jag skulle tvätta blev ju Hugo helt galen och skrek och då glipade det lite mer igen och började blöda lite.... Fick dock ihop sårkanterna bra och lyckades tejpa, tror ändå att jag gjorde rätt. Tror inte att de hade sytt om jag hade åkt in med honom. Hoppas verkligen jag gjorde rätt. Har tittat till honom flera gånger sedan han somnade och det ser fint ut, lite blod på plåstret men det har inte fortsatt att rinna.
Alice och jag har även hunnit med att damma av mina löparskor som inte har varit ute och sprungit på flera år. Alice tyckte att vi skulle springa 6 km vilket jag först tyckte kändes lite långt för denna fembarnsmammas kropp men jag tänkte att vi försöker... Och det blev 6 km på  36 min och 30 sek, känner mig faktiskt ganska nöjd. Kanske ingen toppentid men för att vara första gången på så länge är jag mer än nöjd. Men jag hade nog inte sprungit lika långt om det inte var för Alice, hon få bli mitt dragplåster framöver så tanten kommer ut och springer lite.