Solo och 1-årstrots

Idag har vi fått vara med om Hugos första utbrott, han var så ARG!! Det började med att han stod upp i soffan där vi satt och ville gärna ha ner blommorna som stod i fönstret. Jag puttade då in blommorna så att han inte skulle ha ner dem i golvet, detta var något som Hugo inte tyckte om. Han skrek och hoppade upp och ner och det spelande ingen roll om vi tog honom i knät eller försökte avleda honom med någon rolig leksak. Han var bara väldigt arg. När vi upptäckte att han nog inte skulle sluta så satt vi ner honom på golvet och så satt jag mig ca 2 meter ifrån och började leka med Victor. Hugo fortsatte att skrika men efter några minuter kröp han fram till leklådan men då Victor råkade ta just den leksaken han skulle ha blev han genast lika arg igen. Men vi fortsatte att leka och han satt nu precis jämte mig och skrek. Vilket han fortsatte att göra ca 15 minuter till sen började han leka men jag fick inte titta på honom för då var han nästan på gång igen. När han hade lugnat ner sig var det matdags och efter maten var han sitt lyckliga sprudlande jag igen. Jag tror att vi har fått smaka på den första 1-årstrotsen eller? Han är väldigt lik en lite tjej vi har i familjen, lilla Alice var precis så här. Och som ni alla vet är hon inte så längre, vi ignorerade hennes utbrott några gånger sen kom de aldrig mer tillbaka. Det skär i hjärtat när de gråter men man gör både dem och sig själv en stor tjänst. Oftast är det så att de fortsätter att gråta även när man som förälder försöker att trösta dem och det tar bara längre tid. Efteråt är allt glömt och vi gosar igen.

Köpte kepsar till grabbarna och visst ser det bra mycket äldre ut när de är på?

Vårt nya tillskott i familjen blev lilla Solo.

Så här arg ser man ut när man heter Hugo och inte får riktigt som man vill...